Vacker vers till begravning: dikt begravning mamma
Dikt begravning tranströmer
Ty svaret på frågan är portens hemlighet. Mitt hem är där på den andra stranden, Där livets timglas ej rinner ut. Och ej till avsked man räcker handen, Ty himlens glädje tar aldrig slut. Det är någon som sjunger för mig när solen har sjunkit i väst. Det är någon som nynnar så sakta de visor jag älskat mest. Från höga skyn hördes fågelsången. Över vattnets stilla spegel såg jag solnedgången. Farväl vackra värld. Du var så trött så svag och matt. Av sjukdom svår. Men nu du funnit vilans natt. Så skönt du sova får. När sjukdom härjar i människans kropp och åter till hälsa ej mer finnes hopp, vi måste i döden befrielse se, för vad har av glädje då livet att ge. Djupt i hjärtat svider såren. Läk dem, du som allt förmår. Torka bort den bittra tåren, Himlens Herre, Fader Vår. Vänlig, god, Du alltid varit. Utan klagan smärtam bar. Inge vet vad Du har lidit. Nu Du vilan funnit har. Vi nu måste sorgen bära, fastän tom är hemmest vrå. Vad Du gav åt dina kära.
Fina verser till en vän begravning
Förbered en dödsannons Begravningsdikter Vackra ord och dikter hör en begravning till. Ord som träffar precis rätt. I en begravningsceremoni kan dikter användas på olika sätt. Ibland väljer prästen eller officianten ut texter och dikter som hen själv tycker passar in i helheten, men som anhörig har du förstås möjlighet att själv önska — eller kanske rentav själv läsa — en dikt eller text. Man kan också använda dikter som inte läses upp utan som t. Populära dikter vid begravning Det gick en gammal odalman och sjöng på åkerjorden. Han bar en frökorg i sin hand och strödde mellan orden för livets början och livets slut sin nya fröskörd ut. Han gick från soluppgång till soluppgång. Det var den sista dagens morgon. Jag stod som harens unge, när han kom. Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång. Då tog han mig och satte mig i korgen och när jag somnat, började han gå. Döden tänkte jag mig så. Säg inte, att vingarnas färg bleknar bort och försvinner i vinden som stoft, som stoft.
Dikter & verser till begravning
Samla dem i hjärtats dunkla vrår Skydda dem från tiden Det är vackrast när det skymmer All den kärlek himlen rymmer Ligger samlad i ett dunkelt ljus Över jorden, över markens hus Allt är ömhet, allt är smekt av händer Herren själv utplånar fjärran stränder Allt är nära, allt är långt ifrån Allt är givet människan som lån. Pär Lagerkvist Din verksamma dag har nått sitt slut Din ordnande hand domnat Aftonen kom Du kämpat ut I frid Du stilla somnat. Ditt eviga hem nu i himmelen är Ej smärta, ej sorg Du vill finna där. Ditt hjärta som klappat så varmt för de Dina Och ögon som vakat och strålat så ömt Har stannat och slocknat till sorg för oss alla Men vad Du oss gjort skall aldrig bli glömt. Du bäddas i hembygdens soliga famn Där inga bekymmer skall trycka Vid barndomens kyrka Du hunnit i hamn Där Dina kära Din kulle skall smycka Det är barndomens klockor som ringa Och frid är den hälsning de bringa. Du går ifrån oss men är ej borta I våra tankar Du lever kvar.
Minneshälsningar och verser
Du plikttroget levat — ditt tomrum är stort. Vi saknar dig gränslöst och alltid skall minnas, att någon som Du kommer aldrig att finnas. Tack för din strävsamma arbetshand, så snar till att hjälpa så ofta den hann. Tack för de tjänande stegen Du gick, tack för all ömhet vi såg i din blick. Du hade ett hjärta så innerligt gott, vi tacka dig vill för allt vad vi fått. Tack och farväl från oss dina kära, vi vet att vi stod ditt hjärta nära. Du hann ej säga oss farväl, ty döden kom så fort Men låt oss säga dig vårt tack, vid evighetens port. Må i Guds frid Du vila, högt ovan jordelivets brus. Minnet Du lämnat skall stråla, älskat, välsignat och ljust. I Kristus det hopp är oss givet, att döden är porten till livet. Ingen kan på jorden svara, varför vissa saker sker. Endast Gud kan allt förklara, han oss en gång svaret ger. Sabbatsmorgon stilla, gryr i Herrens frid. Stilla kom afton och vila Du fick, förgånget är smärtan och tårar.