Samerna fakta: samernas kultur
Var samerna först i sverige
Del av samiska flaggan. Samer Samerna är ett av Europas urfolk och räknas till Sveriges fem nationella minoriteter. De flesta samer bor i ett område som kallas Sápmi eller Sameland. Det finns mellan 80 - samer i Sápmi. Men siffran är en uppskattning eftersom det inte utförs folkräkningar baserade på etnicitet. Det är därtill osäkert hur många av alla med samiskt påbrå som identifierar sig som samer. Vanliga uppskattningar i detta sammanhang är att Sverige har 20 - 40 samer, Norge 50 - 65 , Finland omkring 8 samt Ryssland cirka 2 Det bor alltså samer i fyra länder. Själva betraktar sig ibland samerna som ett enda folk som bor i ett land som brukar kallas Sápmi. Före talet var Sápmi ett gränslöst och fritt land. Samerna styrde sig själva och vandrade fritt omkring med sina renar i hela detta väldiga område. På talet började de framväxande nordiska staterna att intressera sig för samernas land. Man var intresserade av fisken och pälsdjuren samt av möjligheten att ta ut skatt av samerna.
Huvudartikel: Samernas ursprung Samernas ursprung har intresserat forskare åtminstone sedan Johannes Schefferus tid. Från början kopplades samerna ihop med finnarna , eftersom de samiska språken är uppenbart nära besläktat med finskan. Wiklund att utveckla teorin om att samerna utvecklats som en isolerad grupp under istiden. De skulle då ha övervintrat vid Norra ishavet och ha givit upphov till det arkeologiska fyndkomplex som kallas för Komsakulturen. Lars Beckman kallade samerna för en genetiskt unik urbefolkning. Denna invandringsvåg kan även spåras bland kvinnliga släktlinjer hos svenska majoritetsbefolkningen och andra folkgrupper i Skandinavien, men också andra folkgrupper i Europas periferi, som trängdes undan från kontinenten av senare invandring av jordbrukare. Ett stort tillskott som har berört både manliga och kvinnliga släktlinjer skulle ha kommit från öster så sent som för 2 år sedan. Denna immigrationsvåg förde med sig ananjinokulturens metallbruk i form av Asbestkeramik och berörde den samiska och finska befolkningen men i mycket liten grad de nordisktalande.
När kom samerna till sverige
Bild: Nationalmuseum Samerna är ett urfolk i norra Skandinavien med en egen historia. Bilden visar samer som tillvaratar skjutna renar. Målning av Johan Tirén Samernas historia Det finns väldigt litet källmaterial från nordligaste Sverige och Norden före talet. De tidigaste författarna, som tros skriva om samer , skriver om ett annorlunda folk långt bort från deras eget samhälle. De hade aldrig träffat samerna själva, utan skrev bara ner hörsägner. Samerna ansågs som ett fascinerande och exotiskt folk. Att både män och kvinnor jagade ansågs till exempel som märkligt. Samernas ursprung Efter inlandsisens avsmältning befolkades Sápmi. Det finns väldigt litet källmaterial från nordligaste Sverige och Norden före talet. Små grupper av ett jägar- och samlarfolk koloniserade landet från olika håll. Det gemensamma för dessa var att de bosatte sig där det fanns villebråd. När viltet eller fisket slog fel flyttade man vidare. Det var delar av detta folk som långt senare kom att bli samer.
Fakta Rasism Rasism mot samer Rasism mot samer drabbar personer som är eller antas vara samer. Negativa föreställningar om samer har en lång historia och är även i dag ett allvarligt samhällsproblem. Den samiska flaggan. Rasism mot samer historiskt Rasism mot samer i dagens Sverige Undersökningar och rapporter Samer — ett av världens urfolk Samerna är ett av världens många urfolk. Gemensamt för alla urfolk är att de levt på sina geografiska områden genom historien innan andra människor kommit och tagit över. Detta kallas kolonisation och har skett på olika sätt i världen, men alla urfolk delar erfarenheter av att ha blivit fråntagna möjligheten att själv bestämma över sina landområden. Samerna har sedan urminnes tider levt i ett område som kallas Sápmi och sträcker sig över norra Norge, Sverige, Finland och Kolahalvön i Ryssland. För många urfolk finns en mycket nära koppling mellan mark, näringar och språk. Att inte kunna vistas på sina marker eller fortsätta med sina näringar kan innebära att man även förlorar sitt språk.