Räv tass: spillning räv grävling
Räv tass:
Hitta djurens spår i snön
Naturaktivitet Hitta djurens spår i snön Det finns många vilda djur i Sverige, ändå ser man dem sällan. Men när det ligger snö på marken är det lättare att se vilka djur som finns och rör sig i området. Genom att titta på spår, bajs och rester av mat och gnag kan du klura ut både vem som gått i snön och vad som hänt. Du behövs i det arbetet! Bli månadsgivare dela Även nära hus och i tätorter finns det spår som det är roligt att kika på. Hundar, fåglar och ekorrar hittar man lätt, men också rådjur, räv och fälthare rör sig gärna nära hus. För att inte skrämma ett djur som kanske fortfarande finns i närheten, ska man följa spåret bakåt. Många djur känner lukter på långt håll och hör bra. Det är därför som vi så sällan stöter på dem. Vem har gått här? Avtryck efter utter, grävling och ekorre. Illustration: Per Bengtson Vilket djur lämnade spår i snön och vad hände? Ibland räcker det med några få avtryck av fötter eller tassar för att se vem som varit framme.
Rävspår vargspår
Rapportera om du sett rovdjur eller spår av rovdjur. Fotodokumentation av spår Använd en storleksreferens av känt mått. Tändsticksaskar eller snusdosor är väl beprövade eftersom de ofta finns till hands, men tänk på att de finns i olika storlekar. Undvik händer och fötter då de kan variera från person till person. Det bästa är förstås att använda sig av en tumstock eller måttband om möjligt. Fundera på om djuret kan ha glidit på underlaget, då ser spåren alltid större ut. Fokusera inte på den största spårstämpeln utan titta på flera stycken. Generellt kan man säga att en tass alltid kan se större ut än vad den är i snön, men sällan mindre. Mäta en spårstämpel Längden på ett tassavtryck mäts på en framfot, från längsta tådynans framkant till mellanfotdynans bakersta kant. Mät alltid utan klorna inräknade. Ett tassavtryck av varg brukar normalt vara minst 9 cm utan klor. Töväder kan få spårstämpeln att smälta ut och bli större. En spårstämpel kan dock aldrig bli mindre.
Vargspår hundspår
Kranier av stora rovdjur Spår I hunddjurs spårstämplar syns avtryck av fyra tår. Rävens Vulpes vulpes framtass är större än baktassen. I snöspår är det svårt att mäta storleken på rävens tassar, men vid gynnsamma förhållanden är längden på avtrycket av framtassen 5,5—7 cm och baktassen 5—6 cm. Räven rör sig oftast med tårna ihopdragna, varvid avtrycket är klart avlångt. Spårstämpeln av en hund i motsvarande storlek är ofta rundare, men det är mycket svårt — ofta omöjligt — att skilja en räv från en hund enbart utifrån tassavtrycket. I lössnö spretar också räven med tårna för ökad bäryta, men baktassarna håller den ändå nästan alltid ganska ihopdragna, så att de mellersta tårnas klor bildar en skarp spets. Spår av räv hör till de vanligaste spåren i vår natur. Mårdhundens spår är rundare och något mindre. Det spår efter räv som är lättast att känna igen är det pärlbandsliknande, svagt slingrande travspåret. På bärande skare rör sig räven i snedställd trav.
Rovdjursspår i snö
Fox eng Kännetecken Rävens utseende är välkänt. Den långa svansen blir ofta ett avgörande kännetecken vid en hastig skymt. Pälsfärgen kan variera men är i allmänhet brunröd på ovansidan och vit till gråvit på undersidan. Benens framsidor och tassarna är däremot svarta, liksom öronens baksidor. Rävars storlek varierar, men varierar vanligen mellan 5 och 10 kg, samt 35 till 40 cm i mankhöjd. Spårtecken och läte Rävens spårstämpel är cirka cm lång och kan likna hundspår. Rävens spårstämpel är dock generellt mer luftigt, med stort avstånd mellan trampdynorna, jämfört med spår från de flesta hundars mer slutna tassar. Rävens ringlande spårlöpa är vidsträckt och gjord i trav. Hundar har ett mer oekonomiskt rörelsemönster som ofta växlar över i galopp. Rävens spillning, som är en del i revirmarkeringen, placeras öppet och gärna högt i terrängen. Spillningen är ofta en mörk korv med en spets i ena änden, men utseendet beror av vad räven ätit.