Fantomen dödskalle: fantomen mr walker
Fantomens barn
Med tack till Bosse Engberg, Bosses Comics , vars text jag fått använda mig av beträffande legenden samt Fantomens hem och gömställen - texten om vännerna är hämtad från svenska Fantomens officiella hemsida. En våldsam strid uppstod och nästan hela fartygets besättning dödades och skeppet sjönk. En enda man överlevde striden och spolades iland i Bengalibukten. Det var kaptenens son, Christopher Walker, som hade sett hur piraterna mördade fadern. Det vänliga pygméfolket Bandarerna hittade honom på stranden och tog hand om honom tills han blev frisk igen. Några dagar senare när Christopher gick längs stranden hittade han Piratledarens döda kropp som flutit iland. Han väntade tills gamarna hade gjort sitt och bara skelettet återstod. Därmed blev han den förste Fantomen - Den vandrande vålnaden - Mannen som aldrig kan dö - han kallade sig dock "Hämnaren" i början. Den förste Fantomen befriade Bandarerna från slaveriet hos Wasakastammen och Bandarerna har sedan dess tagit hand om honom och är de enda av djungelfolken som känner till traditionen.
Dödskallegrottan
Som ende överlevande flöt Christopher Kit Walker, sonen till fartygets kapten, i land och togs om hand av bandarerna, en afrikansk pygméstam. Bandarerna hölls i slaveri av en annan grupp, Wasaka-stammen, men en sägen berättade om en man från havet som skulle komma och befria dem. Kit Walker befriade pygméerna genom att klä ut sig till Wasaka-stammens demongud, och denna klädsel blev den första Fantomendräkten. När han dog tog hans son över efter honom, och efter dennes död hans son och så vidare. Med tiden kom omgivningen att tro att det var samme man, en hämnare och vandrande vålnad, en man som inte kan dö. Han slog sig ner i en grotta, som i mycket påminde om en dödskalle, vid bandarernas by långt inne i djungeln. Han arbetade även på att öka grottans likhet med en dödskalle, och sedan dess har Dödskallegrottan varit Fantomens hem. Trikåerna är blå i Sverige, lila i USA och har internationellt sett haft många andra färger, bland annat röda i Italien.
Fantomens häst
Dragos Legenden om Fantomen Fantomenlegenden grundades efter att ett skepp på väg till Indien överfölls av singhpirater utanför Afrikas ostkust den e februari Han hittades av en pygméstam som kallas för bandarerna och togs om hand och läktes. Han märkte dock snart att de inte levde särskilt väl, ty de var förslavade av den onda Wasakastammen. Det fanns dock en profetia som sade att en man från havet skulle befria dem. Detta visade sig bli sant, då Mr. Walker överlistade Wasakastammen till att befria bandarerna genom att klä ut sig till Wasakas demongud. Detta plagg kom sedan att bli Fantomens dräkt som vi nu ser i alla äventyr. När Mr. Walker sköljdes i land hittade han skallen från sin fars mördare. Vid den svor han för allt han tror på. När han dog tog hans son över, och när han sedan dog fortsatte kedjan. I och med att Fantomen alltid var maskerad kom alla runtomkring att tro att Fantomen var en enda man som aldrig kunde dö. Därav fick han smeknamnet den vandrande vålnaden, en ondskans hämnare.
Han togs om hand av bandarerna som förde honom till en grotta belägen bakom ett vattenfall i De Djupa Skogarna , vars utseende påminde om en dödskalle. Mannen som kom att bli den första Fantomen förstärkte under åren dödskalledragen hos grottan. I grottan finns bl. Gångar i grottans inre leder djupt in och döljer många hemligheter, vilket visat sig i äventyr som "Den gyllene runans gåta", "Tors hammare" och "Ödets spjut:Del 4". Dödskallegrottan är granne med bandarbyn. Tronrummet Här finns Fantomens dödskalletron. Tronrummet ligger precis innanför ingången till Dödskallegrottan. Krönikerummet I krönikerummet finns, som namnet antyder, krönikor och dagböcker där fantomerna genom tiderna nedtecknat sina öden och äventyr i inbundna volymer. Fantomen har vid ett flertal tillfällen hittat ledtrådar till nutida fall i sina förfäders krönikor. Den egentliga grundaren av själva traditionen med att nedteckna sina äventyr och binda in dem i krönikor är den 2:e Fantomen, hans far nedtecknade de flesta äventyren strax före sin död i februari och det var först efteråt som han sammanstälde faderns äventyr och band ihop dem till krönikor.