Ångest separation: psykisk ohälsa efter separation
Meningen med livet efter separation
Att gå igenom en separation ställer ofta vardagen på ända och skakar om oss känslomässigt. Alla människor hanterar en separation olika och med olika känslor. Oavsett hur just du känner finns det bra tips att bära med sig. Psykologens 5 tips: Prata om det! Att prata om det vi går igenom är ett sätt att bearbeta situationen och våra känslor. Genom att berätta för folk omkring dig vad du går igenom kommer du att få stöd. Kom ihåg att du aldrig kan prata för mycket om det du går igenom. Människor runt omkring dig kommer att förstå att du behöver få möjlighet att prata, älta och känna under en period. Tillåt dig själv att känna Alla känslor är normala. Vilka känslor du har kan variera från stund till stund och i styrka. Tillåt dig själv att känna och acceptera att känslorna finns där, det är viktigt för att kunna bearbeta dem. Låt känslorna komma, oavsett vilken känslan är och påminn dig själv om att inte agera på känslorna i stunden.
Ångest separation:
Separationsångest
Oron och ångesten över hur jobbigt det kommer att bli kan skapa tvivel och tvekan, få en att ifrågasätta beslutet även om ingen är tillfreds i relationen och det som är kvar mest är bråk och uppgivenhet. I en separation tvingas man acceptera förlusten inte bara av en partner, utan också av drömmar och den gemensamma framtid som inte blir av. Du sätter ord på flera av de katastroftankar och den sorg och oro som drabbar oss när vi separerar och det finns barn med i bilden. Du är rädd att bli ensam, att förlora det sociala nätverk du haft genom din sambo. Du beskriver sorgen över att ditt barn inte kommer att växa upp i en kärnfamilj, och oron att barnet kommer att få det tråkigare hos dig kanske finns det katastroftankar om att bli ratad som förälder. Det kan vara hjälpsamt att sortera oron och ångesten i olika fack. Vad är faktiskt jobbigt och ledsamt? Din rädsla för att känna dig ensam kanske är realistisk till viss del, eftersom du beskriver att du tappat kontakten med en del vänner och mest har umgåtts med din sambos vänner.
Separation
Cecilia Gustafsson Divorce Planner Vuxna som barn kan känna separationsångest, vissa mer, vissa mindre och andra inte alls. Separationsångest kan kännas till och för såväl materiella som immateriella ting. Vid ett uppbrott och en upplösning av samboskap eller äktenskap, är den samlade separationsångesten ofta som mest påtaglig. Man separerar då inte enbart från en person, i regel även från en plats så som den gemensamma bostaden, från en gemensam bekantskapskrets, från invanda rutiner och beteendemönster samt det svåraste av allt — sina barn varannan vecka, dag eller helg. Inför ett uppbrott kan det vara svårt att ta steget att separera för att man påminns om vilka känslor detta skulle innebära och vilken saknad som skulle infinna sig av något som plötsligt inte kommer finnas kvar. Befinner man sig under ett uppbrott kan man istället påminnas om att allt det som varit tryggt håller på att försvinna och därför vilja bromsa förloppet, även om man vet att en separation är för det bästa.
Deprimerad efter separation
Separation Separation I en separation eller skilsmässa kommer du i kontakt med känslor från dina tidigare separationer. Dessa känslor färgar upplevelsen av den nuvarande separationen. Om du som barn kände dig trygg eller otrygg spelar en stor roll i hur du som vuxen klarar av en separation. Kanske överväger du eller är mitt i en separation eller någon närstående , eftersom du läser detta. Kanske är det länge sedan du separerade och andra säger till dig att gå vidare men du kommer ingen vart Hur just du upplever en separation beror på vad du har för erfarenheter med dig. Om du som liten kände dig älskad och trygg, eller hjälplös och övergiven, spelar en avgörande roll. Förenklat kan man säga att du, om du kände dig trygg och älskad, har en grundläggande känsla av tillit med dig. Du kan fortfarande känna sorg i en separation, men du har en tillit till att saker och ting ordnar sig. Om du kände dig otrygg och övergiven som liten drog du förmodligen slutsatsen som barn ofta gör att felet låg hos dig.