Johannes anyurus: they will drown in their mothers' tears
Johannes anyurus:
Johannes Anyuru: ”Sonnevi har lärt mig nästan allt”
Det var dock innan han fann sin tro. Så är allt frid och fröjd nu? Ur Vi Läser 6 Glassfrysen brummar inne på det lilla caféet vid Eriksberg i Göteborg. I skydd från höstvädret inne på caféet vecklar fyra äldre vänner varsamt upp plastfolien runt sina smörgåsar. Vid bordet intill har Johannes Anyuru slagit sig ner, framför ett gammalt foto över Eriksbergs mekaniska verkstad som låg här tidigare. Det är en vardagsförmiddag, men här inne finns inte en enda uppfälld laptop, inga digitala nomader, och det är det som får honom att komma hit när han själv behöver arbeta. Varför inte? Som kändis, författaren, hör jag förstås hemma i sådana miljöer, men inte som människa. Min morsa var lantbrukardotter, min farsa bodde här på Hisingen i en pytteliten etta. Jag vill tänka att jag i mitt skrivande är mer som en av de pensionerade sjömännen eller sjukpensionärerna som är stamkunder här. Sedan vet jag att det inte är sant, att jag säkert är närmare en PR-konsult med sån där liten cykelkeps.
Johannes anyuru fru
Johannes Alexander Anyuru, född 23 mars i Borås , är en svensk poet , författare och dramatiker. Föräldrarna träffades i Kenya där modern arbetade som volontär på ett biståndsprojekt. Fadern var stridspilot på flykt från hemlandet Uganda. Johannes Anyuru började skriva dikter under gymnasietiden. Sedermera flyttade han till Norrköping för att läsa till civilingenjör , [3] men hoppade av efter två års studier och flyttade tillbaka till Växjö. I denna diktsamling används Homeros epos Iliaden som bakgrund och inspirationskälla till skildringen av invandrartäta stadsdelar. En plats som ofta nämns i diktsamlingen är området kring Mörners väg i Växjö, där Anyuru bodde under sin uppväxt. I recensioner av denna diktsamling har hans stil liknats vid såväl äldre samtida svenska poeter som Göran Sonnevi , och hip hop-bandet The Latin Kings. Båda dessa har Anyuru också själv nämnt som inspirationskällor, och han har skrivit förordet till boken med The Latin Kings samlade texter.
Johannes Anyuru
Johannes Anyuru ställer frågan om folket Johannes Anyuru ställer frågan om folket Är vi på väg mot en framtid där de mänskliga rättigheterna inte längre gäller alla som bor i Sverige? Samma tema utforskas i hans nyutkomna essäsamling Strömavbrottets barn, men här är det vår egen, omedelbara verklighet det handlar om. Kupolen träffade den hyllade författaren för ett samtal om klass, tro, hopp och vem som egentligen kan säga vad. Och det slutar inte där. Romanen har kallats för en dystopisk science fiction, ett verk där tiden inte längre är helt linjär och där själar möjligen kan resa genom både tid och rum. Men berättelsens nutid, där ett terrorattentat i en seriebokhandel lett till en accelererande misstänksamhet gentemot muslimer, är så pass lik vår egen att det är svårt att hålla science fiction-distansen. Det för muslimer hemtama ordet markerar på sätt och vis ett paradigmskifte i hans författarskap. Han formulerar sig nu, till skillnad från tidigare, först och främst som muslim.
Vanligtvis arbetar Johannes Anyuru med sina böcker i flera år; gör research, skriver, redigerar, skriver om, skriver om igen. Allt började en kväll i maj, när han bjudits in till tältlägret Gazaplatsen utanför Göteborgs universitet för att hålla en föreläsning för de studenter som protesterade mot universitetets samarbete med Israel. Det skapade en sorts spricka i själva föreläsningen, som alltså bygger på ett juridiskt dokument som av nödvändighet måste vara kallt och exakt. Och i den där sprickan växte idén att citera palestinska poeter i texten, för att göra det outhärdliga lite mindre outhärdligt. Det handlade om att föra in en sorts andakt i texten, berättar Johannes Anyuru. Jag skyddar dig och jag skyddar barnen som sover som fågelungar i min famns klippnäste inte heller i sina drömmar går de någonstans mot vårt hus — Hiba Abu Nada, kemist, poet, och romanförfattare, dödad av israeliska bomber 20 oktober Tillsammans med Göteborgsbaserade kulturföreningen Clandestino Institut och kollektivet Studiet av Skuggor lyckades han på bara några veckor organisera produktionen av boken som släpptes på Clandestino Festival den 4 juli.