Gulsot klåda: gulsot vuxen 1177
Levercancer
Hur upptäcks levercancer? Vid misstanke om levercancer finns det olika undersökningar som används för att ställa diagnos. Med datortomografi upptäcks i allmänhet mindre tumörer än med ultraljud, ner till en centimeter i storlek. Foto: Olle Nordell Blodprov Vid misstänkt levercancer kan blodprov tas för att undersöka halten av vissa ämnen som tillverkas i levern. De visar om levern fungerar normalt eller om det finns anledning att misstänka någon sjukdom. Men blodprovet är inte tillräckligt för att ställa en säker diagnos. Halten av ett ämne kan vara helt normal även när det finns tumörer i levern och ibland kan den vara förhöjd utan att du har cancer. Orsaken kan istället vara en annan sjukdom. Därför krävs även andra undersökningar där levern studeras med en eller flera av de metoder som finns för att avbilda kroppens inre: ultraljud, datortomografi och magnetkamera magnetresonanstomografi. Ultraljudsundersökning En ultraljudsundersökning är enkel för den drabbade.
Vad är leverinflammation och vilka är symtomen?
Vid misstanke om hepatit bör vårdpersonal konsulteras och nödvändiga tester utföras för en korrekt diagnos. Diagnos och diagnostiska metoder I. Detaljerad hälsohistoria och fysisk undersökning: En detaljerad sjukdomshistoria och fysisk undersökning med sjukvårdspersonal är det första diagnostiska steget. Patientens symtom, sjukdomshistoria och leverrelaterade fynd bedöms. Riskfaktorer och exponeringshistorik beaktas. Olika laboratorietester utförs för att bekräfta diagnosen och fastställa omfattningen av leverskadan. Testerna omfattar bl. Avbildningstester som ultraljud av levern kan också utföras. III Avancerade diagnostiska metoder: När en diagnos har ställts kan ytterligare diagnostiska metoder användas för att ytterligare bedöma patientens tillstånd. Avbildnings- eller vävnadsbedömningstester som leverbiopsi, magnetisk resonanstomografi MRI , datortomografi CT och elastografi används. Dessa metoder används för att fastställa typen, omfattningen och graden av leverskada.
Gulsot dödlighet
Åsikterna går isär vad gäller när och hur stenar i gallgången som upptäcks i samband med gallblåsekirurgi ska hanteras. Ikterus, även kallat gulsot, är ett allvarligt symtom där korrekt handläggning är av stor betydelse [1]. Denna artikel syftar till att redogöra för några vanliga och viktiga bakomliggande orsaker till ikterus, ge förslag till handläggning och uppföljning samt översiktligt beskriva olika behandlingsalternativ. Definition och indelning Okonjugerat bilirubin produceras från metabolismen av hem och transporteras därefter via plasman till levern för konjugering och slutligen utsöndring via gallvägar. Definitionsmässigt innebär ikterus gultonad hud, sklera och ibland mukösa membran till följd av en ökning av bilirubin i serum [2]. Gultonad hud kan uppstå vid hyperkarotenemi, men då är sklera och bilirubinnivåer normala [3]. Bilirubinstegring per se medför inte fara för vuxna, men kan för nyfödda vara neurotoxisk [6]. Neonatal ikterus kommer inte att diskuteras närmare i denna artikel.
Gulsot klåda:
Gulsot vuxen
Hur behandlas cancer i bukspottkörteln? Vilka är symtomen på bukspottkörtelcancer? Förutom att symtomen uppträder sent hos patienter med bukspottkörtelcancer och att organet är lokaliserat på ett speciellt sätt, leder ignorering av dessa symtom till en fördröjd diagnos av sjukdomen och därmed till en minskad chans till behandling. Vissa hälsoproblem som inte verkar vara särskilt viktiga kan vara symtom på ett problem med bukspottkörteln. Symtom som buksmärtor, gulfärgade ögon, mörkare urinfärg, vitare avföring, plötslig viktminskning, ryggsmärtor, buksmärtor, svaghet, plötsligt insjuknande i typ 2-diabetes, matsmältningsbesvär och oförklarlig klåda kan tyda på cancer i bukspottskörteln. Vid besvär av klåda kan ultraljud och tomografi från bukregionen bidra till att ställa en preliminär diagnos. Cancer i bukspottkörteln uppstår vanligen i bukspottkörtelns huvud. Detta leder till att den växande tumören i ett första skede blockerar gallgången, vilket gör att gallvätska samlas i levern där den inte kan utsöndras eller endast kan utsöndras i begränsad omfattning.